Svante Karlsson gav oss ett interaktivt och minnesvärt uppträdande. Publiken blev nervös genom hans fräcka skämt och låtar, som t.ex. involverade att fråga enskilda personer i publiken om deras intimprodukter och första gossedjur.
Samantha Wiberg sjöng tre stilla och mycket vackra låtar om sina livsresor. Det var hennes första uppträdande framför publik, och vi vill absolut höra mer och ser fram emot nästa gång!
Näsapan som består av Göran Abelli på trombon och Johan Nästesjö på kontrabas gav oss spännande fri improjazz. Uppträdandet var som ett samtal mellan ett par som inte hade sett varandra på länge, med angelägna berättelser att meddela, tveksamheter om vad som skulle komma, och steg mot det obekanta.
Tim the Lion Tamer tämjde våra vilda hjärtan med folkmusik från väst som bestod av egna originallåtar och covers som till exempel Hank Williams ”I´m so lonesome I could cry”.
Ljusen var släckta och ambient-stämningen täckte oss alla när LATE äntrade scenen. Wren Turco från Miami och Ola Lindefelt från Umeå skapande vackra och rymdigt experimentella, minimalistiska ljud. Förvrängda röster i olika gammeldags telefonlurar som förstärkte vår känsla av att vara vilse i tiden.
No comments:
Post a Comment